Mitt namn är Anne-Louise
Min familj bestod av mamma, pappa, en äldre syster och en yngre bror.
Så länge jag kan minnas har jag alltid känt mig annorlunda, liksom stått utanför och tittat in.
 
Mina föräldrar var sanna entreprenörer och kämpade mycket hårt med försörjning och status i samhället. De var skickliga på många sätt vilket jag verkligen hyllar dem för, dock var alkoholen alltid en central ”figur” i vår familj.
Som alltid ökade alkoholmissbruket med åren och skapade väldigt mycket elände och tragedier för hela vår familj.
 
Jag krigade hårt mot mina föräldrar och deras missbruk , att ta livet av sig själv genom att jaga pengar och använda alkohol som avkoppling, trodde jag.......

Jag visste inte då och ingen annan heller det jag vet idag vad gäller missbruk/överkonsumtion.
Jag trodde att folk helt enkelt blev beroende av själva alkoholen….så är det inte.
Jag trodde att individen hade ett val.....det stämmer enbart delvis.
 
Jag stod alltid utanför i familjen, passade liksom inte in.

Drömde stort, har alltid gjort det. Förklarade för rektor och lärare när jag slutade grundskolan att jag inte hade tid att gå på gymnasium för jag skulle bygga imperium! Jag visste att jag kunde.
 
Det jag inte visste då var att mina nedärvda cellminnen skulle stoppa mig.

 

Ena delen av mig har alltid vetat att jag är skapad att göra stora förändringar i den här världen, på den här planeten, det har alltid legat mig varmt om hjärtat att göra bra saker för den lilla enskilda individen.
Tyvärr stoppade mina nedärvda cellminnen mig från att fortsätta framåt. 
 
Vad jag inte visste var att alla människor jag har kommit i kontakt med både privat och i affärslivet, har mina nedärvda cellminnen vibrerat till sig, så är det för dig också och för alla andra människor på vår planet.
 
Mina nedärvda cellminnen som kommer från mina förfäder stämde inte alls överens med det som är min sanna personlighet och störde effektivt min stora kapacitet.

Det blev ett krig mellan mitt sanna jag och mina nedärvda cellminnen.




 

 
Jag har under väldigt många år kämpat hårt med målet högt men vad jag än har gjort så har det inte gått väl hela vägen.

Alltid har det "hänt" något på vägen, personer har "dykt" upp, saker har inträffat, ja listan kan göras hur lång som helst på mitt entreprenörskap. Kan nämna att jag byggde ett varuhus när jag var 22 år och precis fött mitt första barn (utförlig berättelse kommer finnas i den bok jag skriver på).
 
Jag har alltid vetat vad som är rätt i tiden, alltid vetat vilka produkter som blir storsäljare och vilka som inte blir det.

Tyvärr har jag ibland trots att jag vetat att något är fel, gjort fel, idag vet jag att det var mina nedärvda cellminnen som skickade de signalerna.
Jag har bl a burit på ett enormt stort värdelöshetskomplex som gjort att jag handlat helt fel i många situationer fast jag som sagt vetat om det.
Gått helt emot mig själv, både privat och i affärslivet (utförlig berättelse kommer finnas i boken jag skriver).
 
Många många gånger genom åren har jag funderat på varför jag inte får träffa de människor som tänker som jag. Jag har läst om dem i olika böcker (Ingvar Kamprad, Richard Branson, Steve Jobs mfl.) och varje gång tänkt likadant, jag tänker precis sådär. Vad är det som är fel?